Du är starkare än du tror

– och det är dags att bevisa det för dig själv och din kropp!

Det finns en mening som dyker upp om och om igen när jag pratar  med kvinnor mitt i livet. En mening som sägs med en axelryckning, lite resignerat, lite trött:

”Jag orkar inte riktigt som innan.”

Och jag förstår det. Kroppen förändras. Energin svänger. Det som en gång kändes så självklart kräver plötsligt mer. Och i det läget är det lätt att dra sig undan, att göra mindre, röra sig försiktigare, vänta på att det ska kännas bättre av sig självt.

Jag har varit där själv. Perioder då energin inte fanns, då det kändes som att kroppen arbetade mot mig istället för med mig. Då det enklaste valet var att göra ingenting. Och ett tag trodde jag att det var det klokaste, att vila, avvakta, inte kräva för mycket.

Men det jag tillslut förstod var att jag behövde lyssna på kroppen på ett annat sätt. Inte pressa den till det den inte orkade, men inte heller lämna den i fred. Det handlade om att hitta det som faktiskt fungerade i livet just då. Rörelse som kändes meningsfull, inte som ett straff. Belastning som var lagom, inte maximal.

För det som forskningen visar, gång på gång, är att det som kroppen behöver mest under den perimenopausala och menopausala övergången är motstånd. Utmaning. Styrka. Inte för att prestera, utan för att må bra.

Vad händer egentligen i kroppen?

När östrogenet sjunker förändras så mycket mer än vad vi ofta pratar om. De flesta tänker på östrogen i samband med mens och fertilitet. Men östrogen gör mycket mer än så. Det skyddar aktivt dina ben, dina muskler och din ämnesomsättning.

När skyddet minskar, östrogen sjunker, ökar risken för:

• Muskelförlust (sarkopeni) — du kan förlora upp till 1–2 % muskelmassa per år efter 40 om du inte aktivt motverkar det
• Benskörhet (osteoporos) — en av de vanligaste, och mest underdiagnostiserade, hälsoriskerna hos oss kvinnor efter menopaus
• Lägre insulinkänslighet — vilket påverkar vikten, energin och välmåendet

Det låter tungt. Men här är den andra sidan av myntet:

Det går att göra något åt det. Och du behöver inte börja om från noll.

Styrketräning — inte för att se ut på ett visst sätt, utan för att leva på ett visst sätt

Jag vill vara tydlig med vad jag menar när jag säger styrketräning. Jag menar inte att du ska bli en annan person, börja på ett gym du hatar eller pressa dig genom smärta.

Jag menar att du ska ge din kropp det den faktiskt behöver: belastning. Motstånd. Stimulans att bygga och behålla.

Det kan se ut på många sätt — skivstång, kettlebell, kroppsvikt. Det viktiga är progressionen. Att kroppen utmanas lite mer än den är van vid.

Och vinsterna? De är långt fler än en siffra på en våg.

Styrketräning under klimakteriet ger dig:

• Starkare skelett och minskad risk för frakturer
• Bättre balans och koordination — vilket förebygger fall
• Ökad muskelmassa som håller ämnesomsättningen igång
• Förbättrad sömnkvalitet
• Minskad ångest och bättre humör (via endorfiner, men också via känslan av att kunna)
• Ökad insulinkänslighet
• Minskade värmevallningar och nattsvettningar — forskning tyder på att regelbunden träning kan hjälpa kroppen att reglera temperaturen bättre, vilket kan minska både frekvens och intensitet

Men det kanske viktigaste av allt: det bygger en relation till din kropp som handlar om vad den kan göra — inte hur den ser ut.

Vad säger forskningen om ben?

Osteoporos är något vi sällan pratar om förrän det är ett problem. Men benmassans förfall börjar redan i 30-årsåldern, och accelererar markant kring menopaus när östrogenet inte längre bromsar nedbrytningen.

Ungefär var tredje kvinna över 50 drabbas av en osteoporosrelaterad fraktur under sin livstid. Ändå är det en av de tillstånd som bäst svarar på livsstilsförändringar.

Ben är levande vävnad. De svarar på belastning. När du lyfter tungt, hoppar, dansar eller bär skickar du signaler till skelettet att det behövs, att det behöver vara starkt. Det är aldrig för sent att börja. Och det är aldrig för tidigt.

En sak jag återkommer till, om och om igen: de kvinnor som mår bäst i och efter klimakteriet är inte de som kämpat hårdast eller gjort mest. De är de som lärt sig lyssna på kroppen och sedan gett den precis det den bad om.

Kanske är styrka det din kropp viskat till dig ett tag redan. För det här är inte en uppmaning att prestera mer. Det är en inbjudan att ta din kropp på allvar, på hennes villkor, i det liv du faktiskt lever.

Hör av dig om det här väcker något hos dig. Jag är här.

//Camilla